Det finns något paradoxalt med mensen när man försöker bli gravid.
De flesta månader är den det sista man vill se. Det negativa testet är redan en kniv i magen och sedan kommer mensen som en påminnelse, ifall man hade missat budskapet.
Men ibland – inte alltid, men ibland – när man redan vet, när kroppen redan signalerat att den här månaden inte blev det, då är mensens ankomst något annat. En lättnad. En liten, skamsen, nästan förbjuden lättnad.
För med mensen följer tillstånd att släppa taget.
Några dagar då man inte behöver tracka, analysera, googla eller hålla upp något mot fönstret i solljuset. Kroppen tar över och gör sitt. Kontrollen – den där konstanta, uttröttande kontrollen – får vila. Och det känns, om jag ska vara ärlig, skönt.
Naturen sköter sitt. Och det, för stunden, får vara nog.
Lämna ett svar